Varför blev jag präst?

Biskop Olle Nivenius uttryckte det så bra på prästvigningen i Lunds Domkyrka fjärde advent 1971:

"Att vara präst är att ha ett enda uppdrag: att överlämna ordet från Gud, att aktualisera, att konkretisera Jesus. Är det något särskilt märkvärdigt med det? Har inte varje kristen samma uppdrag? Jo, det har han, och det är ingenting märkvärdigt med att vara präst. Men när man läser Nya testamentet finner man, att Jesus tydligen vill att några särskilt skulle avskiljas för detta uppdrag och bindas vid det genom en särskilt markerad kallelse, bindas djupt i sitt samvete.

Det är det jag kallar för kallelsemedvetande, och jag tror inte vi skall försöka tona ner det utan tvärtom hjälpa varandra att hålla det levande. Att uppdraget fann mig. Att det inte bara var jag som valde, utan att jag fick det överlämnat åt mig, inför många vittnen. "Tänk på det, lev i det" (1 Tim 4:15). Att det var här som handen blev lagd: se, jag sänder dig."

Vad betyder det i mitt liv? 

Jag har haft förmånen att arbeta i olika delar av landet och på olika nivåer: nationellt, regionalt och lokalt. I frivilligrörelse som EFS och i Svenska kyrkan i stad och på landet, både som statskyrka och med friare ställning, ekumeniskt.  Allt det här ser jag som en rikedom och som en hjälp för att förstå att vi hör samman i Kristi kyrka och är som delar beroende av helheten och själva en del i den.

Länkar:

Nu senast i Rödöns pastorat

Mest i Brunflo 

En liten tid i Föllinge

Och i Näskott

Längst som kyrkobokföringssakkunnig 

Bilden:  från en ekumenisk mässa vid O-ringen i Östersund 1989